Idag höll Energimarknadsinspektionen en hearing där inbjudna branschrepresentanter gavs möjlighet att lämna synpunkter på den kalkylräntan som ska användas vid beräkning av skälig avkastning för landets alla elnätsföretag.
Trots att ämnet är rejält osexigt tycker jag att dagens hearing är värd att beskriva. Jag har en del iakttagelser från mötet som är intressanta. Energimarknadsfrågor är ordentligt utsatta för lobbying, dagens hearing var ett belysande exempel på hur stora företag försöker påverka myndighetsutövning.
Men jag måste börja från början, annars blir detta obegripligt.
Elnätsföretag är monopolverksamheter, på varje plats finns ett elnätsföretag, som kund kan man inte välja vem som helst. Det är faktiskt helt rimligt monopol i detta fall, att ha konkurrerande elnät kors och tvärs genom Sverige skulle vara osmart helt enkelt. Men, eftersom det är monopol så måste kunderna skyddas från överprissättning vilket annars är en risk i monopolbranscher. Därför har vi i Sverige en lagstiftning som ska skydda kunderna mot överprissättning och som ska säkerställa att elnätsföretagen får en skälig avkastning på sin verksamhet. Energimarknadsinspektionen (EI) är ansvarig för att den lagstiftningen fungerar. Vid kommande årsskifte 2011/12 införs en ny form av reglering av elnätsföretagens verksamhet. Då kommer EI att i förväg bestämma hur stor intäktsramen för varje företag får vara de kommande fyra åren. Det betyder att ett monopolföretag får ta ut en begränsad intäkt från sina kunder under denna fyraårsperiod. Därefter beslutas om en ny intäktsram.
När intäktsramen ska beräknas tar myndigheten in en mängd data från varje företag och beräknar sedan en total ram. En central parameter i denna beräkning är vilken kalkylränta som ska användas. Om räntan är hög kommer kunderna att tvingas betala mer pengar till monopolföretagen, är räntan låg blir kundernas kostnad lägre. Kunderna, det är du och jag och alla andra medborgare. Elnätskostnaden är en av få kostnader som verkligen drabbar alla i samhället.
Dagens hearing då? Jo, den behandlade just kalkylräntans storlek, ska den vara hög eller låg? Kunderna vill ha en låg ränta, leverantörerna en hög, såklart.
Innan mötet hade EI tagit fram en promemoria som utgår från två olika konsultrapporter, den ena konsulten förordar en kalkylränta i intervallet 5,3-6,6%. Den andra konsulten föreslår en kalkylränta i intervallet 4,3-5,8%. EI har sedan gjort egna justeringar och kommit fram till att intervallen ska vara 4,60-4,79% resp 4,67-5,34%. En medelvärdesbildning av dessa intervall ger att EI föreslår en kalkylränta på 4,9%.
Men monopolföretagen, de tre stora var inte nöjda med detta. I tur och ordning gick Fortum, Eon och Vattenfall fram till podiet och höll i stort sett identiska anföranden om hur besvärligt det faktiskt är att vara monopolist på en riskfri marknad. Riskfri förresten, de höll de tre stora inte alls med om, risken i elnätsföretag är enorma om man ska tro de tre. Ingen vet vad framtiden har i sitt sköte, risker med framtida elbilar, vindkraftsutbyggnad och annat stök gör att risken att vara monopolist är ENORM. I andra branscher skulle denna typ av utveckling ses som en fantastisk potential, en diversifiering och nya kunder, inte som en risk. Men hög risk motiverar en högre skälig avkastning, därför menade de tre att det föreslagna 4,9% bör vara betydligt högre.
Fortum, E.ON och Vattenfall levererade i tur och ordning sina bud om kalkylränta för en skälig avkastning; 6,6%; 6,5% och 6,5%. Wow, det här är grabbar och tjejer som kan räkna, precis lika bra allihop!
Till sitt stöd har de tre stora även sin egen branschorgansiation, Svensk Energi. Även dom uttryckte sitt stöd (”till 100%”) för storföretagens uppfattning om att kalkylräntan ska vara högre än vad EI föreslår. Att det finns ca 170 svenska elnätsföretag, många små med en helt annan filosofi än de tre stora ville inte Svensk Energi prata om.
En oberoende kommentar, från lundaprofessorn Stefan Yard kom mot slutet av mötet. ProfessorYard menade att ”en kalkylränta på 4,9% kommer att ge kraftiga prisökningar för kunderna”. Det gör mig orolig.
Så kontentan av denna eftermiddag är att myndigheten har resonerat sig fram till en kalkylränta på 4,9%. Den nivån menar professor Yard blir dyr för kunderna. De tre stora monopolföretagen har koordinerat kommit fram till en kalkylränta på 6,5-6,6%.
Snart ska beslut fattas om vilket det blir. Vilken ränta som väljs kommer att betyda många miljoner kronors skillnad. Pengar som antingen stannar i kundernas fickor eller hamnar hos monopolföretagen. Svaret kommer inom kort.
Fler inlägg i frågan här
